Jag tänker dela med mig av mitt resonemang. Det är kanske lite av en TL;DR, men det kan vara värt tiden. Särskilt om du undrar varför senaste kändisskandalen sitter på förstasidan, och inte den svältande fyraåringen från Somalia.
Nyhetsvärdering och hur det (verkar) se ut i dag
Jag blir lite mörkrädd när jag läser avsnittet i ”Reporter” om nyhetsvärdering. Är det verkligen så lika på våra svenska redaktioner? Jag tar en stund till att tänka efter, och inser att det nog var längesen jag såg löpsedlar med helt olika rubriker.
I avsnittet om Cecilia Uddén, Sveriges radios utrikeskorrespondent i Mellanöstern, tänds dock en liten gnista hopp. Hon uttalar sig skeptiskt till hur nyhetsrapportering och -värdering går till i Sverige och världen i dag. Att AP, USA:s motsvarighet till TT, sköter mer än hälften av västvärldens utrikesbevakning gör mig nästan illamående. Inte konstigt att alla krig amerikanarna är inblandade i – avsett på vilket sätt – får till största delen bra publicitet eller, kanske värst av allt, ingen alls.
Det som gör mig mest förvånad är att svenska medier inte verkar vara medvetna om det själva. Eller så är de det, men struntar i det. För hur det än är sväljer vi AP:s journalistik rakt av. Kritiken verkar sitta långt inne, speciellt i plånböckerna.
Nyhetsvärderingen som koncept kan jag dock köpa. Jag förstår att sensationella nyheter som ligger läsarkretsen nära till hands på ett eller annat sätt är lättare att sälja. Jag inser att Robinson- Robbans senaste knarkfest har större genomslag, om man ser till försäljningssiffror, än vad en upptrappning av dödsoffer i en svältkatastrof har. Konstigt, men sant. Jag får väl bara vara glad att knivmordet på Ellinor fortfarande har ett större läsarvärde än ”Bakom kulisserna på Stockholms modevecka”, samtidigt som jag känner att jag fullständigt skiter i Stefan Löfvens uppväxt trotts att både Aftonbladet och Expressen drog upp det på sina ettor för inte alldeles för länge sen. Vad spelar hans barnhemsuppväxt för roll så länge han sköter sitt arbete och inte gör något olagligt? Men visst, det handlar om att göra en elitperson identifierbar med oss ”vanliga dödliga”. Jag har bara svårt att se att det kan vara så intressant.
Saker som borde ha högt läsvärde, men som inte har det, kan jag också förstå. Det slutar vara en nyhet, eftersom det helt enkelt inte är nytt längre. Det skrivs till exempel ingenting om knarkproduktionen i Sydamerika längre. Vi hör inte eller mycket om trafficing från öststaterna eller svälten i Afrika längre, trotts att det nog inte är särskilt mycket bättre nu än vad det var när det var toppnyheter för inte alldeles för länge sen.
Dessa ”o-nyheter” behöver kanske göras nyheter av igen, men om ingen bryr sig – varken läsare eller journalister – lär det inte hända. Afrika ligger för långt bort både geografiskt och kulturellt och vi vet ju alla om att unga kvinnor kidnappas i Lettland och säljs som horor över hela Europa. Tror vi svenskar att allt det där har blivit bra nu, eller är vi bara trötta på att läsa om ”ytterligare en trafficing-härva” och ”svältkrisen som aldrig tar slut”?
Risken är väl bara att jag sitter där på en redaktion om tio år och yttrar något i stil med:
- Skit i Afrika, det är för gammalt. Släng det på sida 19. Vi drar upp Göran Perssons debut som programledare för Bingolotto på ettan istället. Jävligt bra grej! För min egen skull hoppas jag innerligt att det inte kommer hända. Om det ändå skulle hända hoppas jag att jag kommer ha en ung och nykläckt snorunge till journalist i rummet som kan slå mig på käften och fråga om jag spolade ner mina värderingar tillsammans med morgonskiten imorse.
Alexander Lindhe
2012-02-01
GLHF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar