Höstlovet
Jag har haft höstlov. Det var tio år sedan jag hade mitt senaste. Nu har det hänt igen. Märkligt. Det spenderades dock i Sundsvall, vilket var väldigt mysigt. En hel vecka med Milla. Det var behövligt. Distansen börjar bli jobbig, men nu är det inte så lång tid kvar. Nedräkningen har börjat.
Jag fick även träffa hennes vänner lite mer. Trevliga människor, det där. Sympatiska. Jag blev till och med medbjuden på middag bestående av fisksoppa, paj och kladdkaka. En mycket god tre-rätters, må jag säga!
Battlefield 3
Lagom till lovet släpptes Battlefield 3. Efterlängtat! Eftersom Milla inte hade lov, fick jag gott om tid att spela under dagarna. Visserligen pysslade jag med lite annat också, men mycket tid tillbringades på slagfältet. Dice har gjort ett bra jobb. Medan världen fortsatte som vanligt, satt jag bakom tunna gardiner i min hundrakronors-fotölj och snipade ryssar och amerikaner om vartannat. I mjukisbyxor styrde jag min tungt beväpnade tank över slagfälten och krossade mina motståndare under enorma larvfötter. Jag mös.
Det där andra
Nu är jag tillbaka i skolan igen. Tillbaka i... Jag vet inte riktigt. Verkligheten är inte Molkom. Eller rättare sagt, Molkom är ingen verklighet. Det kändes som att köra in i en tuggummibubbla. Schlopp, och så slöts den bakom mig. Då var man här igen. Dags att börja arbeta.
Mitt work mode är igång. Det märks så tydligt här. Det märktes extra tydligt i tisdags när mamma ringde. Jag gick visserligen hem efteråt, men innan jag kunde slappna av, tog jag hand om min tvätt. Vek den prydligt. La in den i rätt hyllor i garderoben. Sen somnade jag. Arbetsläget slogs av och jag tvärsomnade. Det här med döden tär på energin. Det finns inga gardiner som skärmar av verkligheten.
GLHF
